9 mars

Idag är det den 9 mars, dagen efter den Internationella Kvinnodagen, och jag är fortfarande en feminist. 
 
Igår hade jag planerat att skriva ett inlägg om varför den dagen är så viktig, men 1. jag beslutade mig för att gå på en lång promenad som slutade i en liten spontan shoppingtur istället och 2. jag har ju faktiskt redan skrivit två inlägg om ämnet: Här och här kan ni läsa dessa inlägg och jag tycker ni ska gå och göra det nu. Texten här nedanför kommer ju vara kvar när ni är klara.
 
Jag tänkte att jag vill passa på att uppmuntra alla er att inte sluta tänka på alla viktiga frågor bara för att den här dagen råkar vara en helt vanlig fredag. Hur jag ska inspirera er vet jag ärligt talat inte, jag utgår liksom från att ni redan känner till alla problem som finns (ja, även här i Sverige), så som våld i hemmet, stalking, våldtäkt, taffsande, tjatande, slut-shaming, könsstympning, human trafficking, oönskade dick pics (som för övrigt räknas som blottning och därmed är olagligt), den giftiga matcho-kulturen som skadar samtliga kön, hatet mot transpersoner och ickebinära, hatet mot alla HBTQ+-personer... Herregud jag skulle kunna hålla på i evigheter. Men som sagt, jag utgår från att ni redan känner till allt detta.
 
 
Något som jag däremot tror många missar är att detta, patriarkatet, är något som stället till det för alla. Jag nämnde ju den giftiga matchokulturen innan, så ja, även ni vita cis-män därute. Alla har sina egna historier om förtryck och hat, jag vet att jag har flera stycken; Jag har blivit förföljd av medelålders män som bara väntade på en öppning, en enda sekund, då både jag och resten av världen inte längre höll ett öga på honom, för det hade varit då som han hade kunnat försöka göra vemvetvad mot mig. Jag har blivit taffsad på, igen av medelålders män, men även av män i min egen ålder, män, som tror att det är deras rätt bara för att dem ville. Pojkar och män har ropat efter mig på gatorna, det handlar bland annat om visslingar, "hey, jag pratar med dig!", "visa rumpan/pattarna", en gång var det en man som gick fram och morrade i mitt öra och en annan gång var det någon (en medelåldersman, än en gång) som ville köpa mig. Mina "Nej!" har ignorerats. En man jag aldrig tidigare hade träffat kollade mig rakt in i ögonen och berättade hur han skulle tänka på mig senare, när han på kvällen skulle.. ta saken i egna händer. Män har gjort det här, pojkar har sagt det där. Igen, och igen och igen.
 
 
Jag vet att jag inte är ensam med mina upplevelser och erfarenheter, mycket tack vare #metoo faktiskt. Jag vet också att många starka själar har betydligt mer smärtsamma historier att dela med sig av. Sen vet jag däremot inte hur inspirerande mitt inlägg blev nu, jag vet inte ens vart jag ville komma med att skriva ner allt det här, men det var skönt att äntligen få det ur mig, mycket har jag aldrig pratat tidigare, men ni kan ge er fan på att det har tyngt ner mig och tvingat fram många tårar under flera års tid.
 
Idag är det den 9 mars, dagen efter den Internationella Kvinnodagen, och jag är fortfarande en feminist. Det borde du också vara.
| Ett tassavtryck |

Hajar du?

#BigMood
| Ett tassavtryck |

Vadå "grattis"?

Grattis på kvinnodagen! Här kommer det lite choklad, några blommor och ett stooort leende din väg. You go gurl, grattis grattis!
 
..Eller inte? Jag hade egentligen tänkt skriva ett jättelångt inlägg idag, men sen tänkte jag: What's the point? Antingen så vet du redan varför vi har (och så desperat behöver) en kvinnodag, eller så vägrar du lyssna på fakta. Det verkar tyvärr inte finnas någonting däremellan, men om du nu skulle sitta där i mitten och fundera på varför det finns en kvinnodag så kan jag väl vara snäll och beskriva det hela lite kortfattat, om än lite stökigt. Lova bara att du gör det med ett öppet sinne och att du är villig att ta åt dig som jag har att säga:
 
Vi behöver den Internationella kvinnodagen för att:
  • Vi får en mindre summa i lönekuvertet än våra manliga motparter som utför samma arbete
  • Vi tas inte på lika stort allvar när vi yttrar våra åsikter och vi tystas ner väldigt snabbt, speciellt när det finns en man  rummet som har något att säga. Kvinnors åsikter glöms bort och ignoreras
  • Vi tvingas gå med nycklarna mellan våra fingrar när vi ensamma vistas utomhus under kvällstid. Glöm inte heller bort den obligatoriska pepparsprayen (som är olaglig pga 'övervåld'??), det högljudda larmet osv
  • Vi fortfarande får skulden (oftast) när vi blir våldtagna, och många våldtäktsmän går fria idag på grund av detta. Oftast har dem dessutom samhällets stöd, because reasons
  • I vissa länder är det fortfarande lagligt med kvinnlig könsstympning, något som gärna görs utan bedövning och utan rena verktyg
  • När det kommer till utbildning är det mannens behov som går före kvinnans - Malala Yousafzai blev ju som bekant skjuten i huvudet för att hon ville gå i skolan och i USA t.ex. skickas många tjejer hem från skolan för att de hade på sig ett linne eller för att de bar en kjol som inte gick ner till vaderna osv
  • Transpersoner, ickebinära och tja, alla människor som inte är cis-kvinnor/män trakasseras (misshandlas, mördas..) dagligen. Om deras könsidentitet och valda pronomen ens respekteras vill säga
  • HBTQ+ -människor behandlas fortfarande som andra klassens invånare och majoriteten av världens alla länder tillåter inte ens samkönade äktenskap - på många ställen är det dessutom olagligt. Att vara kär. Fundera på den en stund du
  • Det finns på fullt allvar människor (oftast cis-män) som vill styra och ställa över livmödrar och kropparna som följer med dessa, som på riktigt försöker begränsa våra rättigheter till vad som tillhör oss och absolut inte dem
  • Vi blir tafsade på, tvingas stå ut med diverse cat calling  och ibland till och med blir förföljda (inget av detta kommer någonsin att vara en komplimang)
  • Vår mens ses som ett skämt och vi tas inte på allvar när vi ligger på golvet och kvider av smärta
  • Vi riskerar att bli misshandlade eller i värsta fall mördade för att vi säger nej till en man
 
För att nämna några exempel alltså. Det finns såklart många fler punkter som jag skulle kunna ta upp, men jag sa ju också att jag skulle hålla det kortfattat. Och för dig som undrar, men inte vet vad Google är för någonting: Jo, det finns visst en mans-dag, 19 november för att vara exakt. Den dagen ser jag som ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma män som har fallit offer för våldtäkt, misshandel och den giftiga macho-kulturen som förbjuder män från att visa känslor, bära vissa klädesplagg och färger osv. Men det är något som uppmärksammas då. Idag är det vår dag. Och säg för i helvete inte "grattis".

Side-note: Ja, det här inlägget kanske blev lite mycket cis-normativt, men jag vill att du ska veta att du som transperson, ickebinär och allt däremellan är inkluderad i min feminism, jag slåss för era rättigheter också. Och till sist: Du är säker här i min blogg.
| Ett tassavtryck |