9 mars

Idag är det den 9 mars, dagen efter den Internationella Kvinnodagen, och jag är fortfarande en feminist. 
 
Igår hade jag planerat att skriva ett inlägg om varför den dagen är så viktig, men 1. jag beslutade mig för att gå på en lång promenad som slutade i en liten spontan shoppingtur istället och 2. jag har ju faktiskt redan skrivit två inlägg om ämnet: Här och här kan ni läsa dessa inlägg och jag tycker ni ska gå och göra det nu. Texten här nedanför kommer ju vara kvar när ni är klara.
 
Jag tänkte att jag vill passa på att uppmuntra alla er att inte sluta tänka på alla viktiga frågor bara för att den här dagen råkar vara en helt vanlig fredag. Hur jag ska inspirera er vet jag ärligt talat inte, jag utgår liksom från att ni redan känner till alla problem som finns (ja, även här i Sverige), så som våld i hemmet, stalking, våldtäkt, taffsande, tjatande, slut-shaming, könsstympning, human trafficking, oönskade dick pics (som för övrigt räknas som blottning och därmed är olagligt), den giftiga matcho-kulturen som skadar samtliga kön, hatet mot transpersoner och ickebinära, hatet mot alla HBTQ+-personer... Herregud jag skulle kunna hålla på i evigheter. Men som sagt, jag utgår från att ni redan känner till allt detta.
 
 
Något som jag däremot tror många missar är att detta, patriarkatet, är något som stället till det för alla. Jag nämnde ju den giftiga matchokulturen innan, så ja, även ni vita cis-män därute. Alla har sina egna historier om förtryck och hat, jag vet att jag har flera stycken; Jag har blivit förföljd av medelålders män som bara väntade på en öppning, en enda sekund, då både jag och resten av världen inte längre höll ett öga på honom, för det hade varit då som han hade kunnat försöka göra vemvetvad mot mig. Jag har blivit taffsad på, igen av medelålders män, men även av män i min egen ålder, män, som tror att det är deras rätt bara för att dem ville. Pojkar och män har ropat efter mig på gatorna, det handlar bland annat om visslingar, "hey, jag pratar med dig!", "visa rumpan/pattarna", en gång var det en man som gick fram och morrade i mitt öra och en annan gång var det någon (en medelåldersman, än en gång) som ville köpa mig. Mina "Nej!" har ignorerats. En man jag aldrig tidigare hade träffat kollade mig rakt in i ögonen och berättade hur han skulle tänka på mig senare, när han på kvällen skulle.. ta saken i egna händer. Män har gjort det här, pojkar har sagt det där. Igen, och igen och igen.
 
 
Jag vet att jag inte är ensam med mina upplevelser och erfarenheter, mycket tack vare #metoo faktiskt. Jag vet också att många starka själar har betydligt mer smärtsamma historier att dela med sig av. Sen vet jag däremot inte hur inspirerande mitt inlägg blev nu, jag vet inte ens vart jag ville komma med att skriva ner allt det här, men det var skönt att äntligen få det ur mig, mycket har jag aldrig pratat tidigare, men ni kan ge er fan på att det har tyngt ner mig och tvingat fram många tårar under flera års tid.
 
Idag är det den 9 mars, dagen efter den Internationella Kvinnodagen, och jag är fortfarande en feminist. Det borde du också vara.
Feminism, Time For Tea | | |
#1 - - susanne:

Starkt inlägg! Trist att du och alla andra ska behöver uppleva dessa trakasserier enbart för att ni är tjejer/ kvinnor. Ingen ska behöva utstå dessa sextrakasserier. Det är bra att det lyfts och skrivs om i socialamedier. Metoo har lyckats visa på hur utbrett det är i alla grupper i samhället. Kram till dig min fina dotter.

Svar: <3 <3 <3
Mirano