påskägg.

Igår strax innan det var dags att äta lunch ringde mamma: "Vad gör du klockan 4 i eftermiddag?" frågade hon. Jag hade ingenting planerat så hon bad mig komma ner till stan vid den tiden, vilket jag tyckte lät som en trevlig idé. Vi la på och tio minuter senare kom jag på att hon aldrig sa varför hon ville träffas, och att jag hade glömt att fråga...
 
När vi sedan möttes upp på Jussi Björlings torg berättade hon att hon ville ge mig mitt påskägg. Men vad finns det i ett påskägg som man ger bort till någon som är 26 år? kanske du undrar nu. Ett presentkort? Löste och lyxig (vegansk) choklad? En hög med böcker? En liten kattunge? Nej, inget av det ovannämnda faktiskt.
 
Om bara fluffhögarna kunde flytta på sig någon gång så att jag kan visa er...
 
Jag fick en ny frisyr! Mamma hade redan bokat en tid åt mig så det var bara att sätta sig i stolen och se hur min spegelbild förändrades mitt framför mina ögon. En timme tog det. Nej, mer, 70 minuter kanske? Min frisör var så himla noggrann och jag tycker hon gjorde ett fantastiskt jobb. Egentligen hade jag velat ha 2-3 cm längre, men det är ju hår vi pratar om, och hår växer ut igen.
 
Nej vet ni vad, jag är så himla nöjd med resultatet, det blev ju ungefär precis som jag ville ha det! Hej då kluvna hårtoppar och hej lugg, liksom, tjoho! Vad tycker du? Yay or nay?
| 2 tassavtryck |

tomrum.

Hej.
 
Det ekar väldigt tomt här inne, jag vet. Inte för att jag inte har något att skriva om, utan för att jag inte längre vet hur jag ska skriva inläggen. Men också för att jag inte heller orkar ta en massa nya bilder även om det finns massvis med grejer jag egentligen vill visa er. Exempelvis vill jag skriva om/visa upp:
 
 ♥ Mina nya skor jag köpte under mellandagsrean (hur långt efter kan man ligga egentligen?)
 ♠ Tavlorna som har kommit upp i vardagsrummet (trodde ni att jag hade glömt bort dem? För ja, det är precis vad som hände)
 ♦ Random inredningsdetaljer som man kan hitta i vårt hem
 ♣ Jag vill ju såklart skriva mer om feminism och andra viktiga frågor
 ◊ Nånting, nånting, mitt hår, nånting, nånting, slitet
 ♥ I alla fall ett What-I-Eat-In-A-Day-inlägg, om någon ens tycker  sånt är intressant längre
 ♠ En samling med skryt om hur bra jag kan vara ibland när jag spelar Overwatch (fast jag är ganska säker på att ingen av er egentligen bryr sig)
 ♦ En gigantisk bildbomb på mina katter, ett inlägg för Diesel och ett för Ghost
 ♣ Fler outfit-bilder
 ◊ Fler bildbomber i stil med boredom, men med andra teman såklart
 
Och till sist fler vardags-inlägg, för jag minns att jag tyckte sådana kunde vara ganska roliga att skriva. Men på riktigt, hur skriver man ens blogginlägg? Jag har glömt. Hjälp!
| 2 tassavtryck |

9 mars

Idag är det den 9 mars, dagen efter den Internationella Kvinnodagen, och jag är fortfarande en feminist. 
 
Igår hade jag planerat att skriva ett inlägg om varför den dagen är så viktig, men 1. jag beslutade mig för att gå på en lång promenad som slutade i en liten spontan shoppingtur istället och 2. jag har ju faktiskt redan skrivit två inlägg om ämnet: Här och här kan ni läsa dessa inlägg och jag tycker ni ska gå och göra det nu. Texten här nedanför kommer ju vara kvar när ni är klara.
 
Jag tänkte att jag vill passa på att uppmuntra alla er att inte sluta tänka på alla viktiga frågor bara för att den här dagen råkar vara en helt vanlig fredag. Hur jag ska inspirera er vet jag ärligt talat inte, jag utgår liksom från att ni redan känner till alla problem som finns (ja, även här i Sverige), så som våld i hemmet, stalking, våldtäkt, taffsande, tjatande, slut-shaming, könsstympning, human trafficking, oönskade dick pics (som för övrigt räknas som blottning och därmed är olagligt), den giftiga matcho-kulturen som skadar samtliga kön, hatet mot transpersoner och ickebinära, hatet mot alla HBTQ+-personer... Herregud jag skulle kunna hålla på i evigheter. Men som sagt, jag utgår från att ni redan känner till allt detta.
 
 
Något som jag däremot tror många missar är att detta, patriarkatet, är något som stället till det för alla. Jag nämnde ju den giftiga matchokulturen innan, så ja, även ni vita cis-män därute. Alla har sina egna historier om förtryck och hat, jag vet att jag har flera stycken; Jag har blivit förföljd av medelålders män som bara väntade på en öppning, en enda sekund, då både jag och resten av världen inte längre höll ett öga på honom, för det hade varit då som han hade kunnat försöka göra vemvetvad mot mig. Jag har blivit taffsad på, igen av medelålders män, men även av män i min egen ålder, män, som tror att det är deras rätt bara för att dem ville. Pojkar och män har ropat efter mig på gatorna, det handlar bland annat om visslingar, "hey, jag pratar med dig!", "visa rumpan/pattarna", en gång var det en man som gick fram och morrade i mitt öra och en annan gång var det någon (en medelåldersman, än en gång) som ville köpa mig. Mina "Nej!" har ignorerats. En man jag aldrig tidigare hade träffat kollade mig rakt in i ögonen och berättade hur han skulle tänka på mig senare, när han på kvällen skulle.. ta saken i egna händer. Män har gjort det här, pojkar har sagt det där. Igen, och igen och igen.
 
 
Jag vet att jag inte är ensam med mina upplevelser och erfarenheter, mycket tack vare #metoo faktiskt. Jag vet också att många starka själar har betydligt mer smärtsamma historier att dela med sig av. Sen vet jag däremot inte hur inspirerande mitt inlägg blev nu, jag vet inte ens vart jag ville komma med att skriva ner allt det här, men det var skönt att äntligen få det ur mig, mycket har jag aldrig pratat tidigare, men ni kan ge er fan på att det har tyngt ner mig och tvingat fram många tårar under flera års tid.
 
Idag är det den 9 mars, dagen efter den Internationella Kvinnodagen, och jag är fortfarande en feminist. Det borde du också vara.
| Ett tassavtryck |