Djurens Rätt på P&L

Alltså, vad ska jag säga? Dagen innan P&L körde igång var jag så nervös att jag var på väg att ställa in alltihopa, på själva torsdagen kände jag mig helt plötsligt lite lugnare eftersom jag kände att jag hade hamnat i the point of no return. Jag var fortfarande jättenervös såklart, men strax innan klockan två på eftermiddagen lämnade jag den trygga lägenheten och styrde stegen mot mötesplatsen men kom aldrig så långt innan jag sprang på de tjejer som jag sedan skulle jobba med under lika många dagar. Dem hade fullt upp med att lasta ur en massa lådor ur sin skåpbil (en svart sådan, som hade Djurens Rätt blåa logotyp tryckt på sidan) och jag erbjöd mig självklart att hjälpa till. Nästan allt det där nervösa var helt plötsligt som bortblåst.
 
Vi mötte sedan nummer fem, en kvinna som på grund av ingen barnvakt bara kunde vara med under den första dagen, och tillsammans tog vi oss in på området så att vi kunde börja ställa i ordning allting i vårt tält som stod nästan vägg i vägg med det tält som Green Peace hade satt upp. Två timmar sedan började festivalbesökarna strömma in och det var dags att börja arbeta:
 
 
Värva medlemmar, samla in pälslöften, dela ut häften och gnuggisar, prata djurrätt med dem som var intresserade, sälja merchandise. Inte dö värmedöden och tack vare solskyddsfaktor 50+ inte bli solbränd. Diskussioner, prat och skratt mellan oss fem/fyra. Leka Ninja tillsammans med människorna från Green Peace och se på alla besvikna ansikten efter en viss fotbollsmatch. En givande konversation med en kvinna från Suicide Zero, bekanta sig med Svalorna, lyssna på en Me Too-panel. 
 
 
Spendera de sista timmarna av festivalen med tre helt underbara tjejer fastän kroppen skrek efter sömn redan vid halv elva på kvällen. Dansa till en DJ fastän en inte alls förstår poängen med dem, eller varför festivalen hade fyra-fem stycken sådana i årets program.
 
 
Skriva en flummig text under en bild som postades på Instagram. Lyssna på musiken, titta på de glada besökarna som dansar. Ta selfies i dåligt ljus för att minnas hur det kändes där och då: Lycka.
 
 
Packa ihop det sista och lasta in det i skåpbilen. Komma hem klockan 03:10, att äntligen få lägga sig i sängen en kvart senare. Det var över. Inte nog med att jag överlevde dessa tre dagar, jag känner i hela kroppen hur jag har vuxit och blivit starkare och jag kan inte vänta tills jag får göra om samma saker igen. ♥

PS: Du har väl skrivit under Pälslöftet?
Lettuce Eat Plants, Time For Tea | | |
#1 - - susanne:

Vad roligt att det blev en positiv upplevelse. Jag har inte skrivit under Pälslöftet men skulle kunna göra det för jag har inte tänkt bära päls.

Svar: <3
Mirano

#2 - - Bunny:

Bra jobbat bästa du! <3

Svar: ♥!
Mirano