Djurens Rätt på P&L

Alltså, vad ska jag säga? Dagen innan P&L körde igång var jag så nervös att jag var på väg att ställa in alltihopa, på själva torsdagen kände jag mig helt plötsligt lite lugnare eftersom jag kände att jag hade hamnat i the point of no return. Jag var fortfarande jättenervös såklart, men strax innan klockan två på eftermiddagen lämnade jag den trygga lägenheten och styrde stegen mot mötesplatsen men kom aldrig så långt innan jag sprang på de tjejer som jag sedan skulle jobba med under lika många dagar. Dem hade fullt upp med att lasta ur en massa lådor ur sin skåpbil (en svart sådan, som hade Djurens Rätt blåa logotyp tryckt på sidan) och jag erbjöd mig självklart att hjälpa till. Nästan allt det där nervösa var helt plötsligt som bortblåst.
 
Vi mötte sedan nummer fem, en kvinna som på grund av ingen barnvakt bara kunde vara med under den första dagen, och tillsammans tog vi oss in på området så att vi kunde börja ställa i ordning allting i vårt tält som stod nästan vägg i vägg med det tält som Green Peace hade satt upp. Två timmar sedan började festivalbesökarna strömma in och det var dags att börja arbeta:
 
 
Värva medlemmar, samla in pälslöften, dela ut häften och gnuggisar, prata djurrätt med dem som var intresserade, sälja merchandise. Inte dö värmedöden och tack vare solskyddsfaktor 50+ inte bli solbränd. Diskussioner, prat och skratt mellan oss fem/fyra. Leka Ninja tillsammans med människorna från Green Peace och se på alla besvikna ansikten efter en viss fotbollsmatch. En givande konversation med en kvinna från Suicide Zero, bekanta sig med Svalorna, lyssna på en Me Too-panel. 
 
 
Spendera de sista timmarna av festivalen med tre helt underbara tjejer fastän kroppen skrek efter sömn redan vid halv elva på kvällen. Dansa till en DJ fastän en inte alls förstår poängen med dem, eller varför festivalen hade fyra-fem stycken sådana i årets program.
 
 
Skriva en flummig text under en bild som postades på Instagram. Lyssna på musiken, titta på de glada besökarna som dansar. Ta selfies i dåligt ljus för att minnas hur det kändes där och då: Lycka.
 
 
Packa ihop det sista och lasta in det i skåpbilen. Komma hem klockan 03:10, att äntligen få lägga sig i sängen en kvart senare. Det var över. Inte nog med att jag överlevde dessa tre dagar, jag känner i hela kroppen hur jag har vuxit och blivit starkare och jag kan inte vänta tills jag får göra om samma saker igen. ♥

PS: Du har väl skrivit under Pälslöftet?
| 2 tassavtryck |

Om fred, kärlek och djur

Oj oj oj, det är visst redan torsdag? Den här veckan har verkligen flugit förbi i rekordfart, och den har varit full med besvikelser (pga en husvisning som vi inte ska tala om), sömnproblem, värme i överflöd, fjärilar i magen och ångest. De två sistnämnda beror på samma sak och det är för vad som kommer att hända i tre dagar framöver, med start idag: Peace and Love.
 
Eller okej, nu är jag väldigt dramatisk av mig för det är inte själva festivalen som gör mig såhär nervös, utan det är för att jag i måndags anmälde mig som volontär för att stå inne på området tillsammans med Djurens Rätt. Jag. Sveriges mest blyga och mest socially awkward människa ska stå och sprida information om hur hemskt djuren har det (fokus kommer ligga på att vi vill stänga ner Sveriges minkfarmar för gott). Jag kommer stå där och värva medlemmar, svara på frågor och..ja, representera djuren helt enkelt. Fjärilar i magen för att det kommer bli kul och för att jag verkligen vill vara med och påverka, ångest för att jag aldrig har gjort något sånt här tidigare och för att det ligger så himla långt utanför min comfortzone.
 
Lugnet före stormen. Om två och en halv timme ska vi volontärer mötas upp för första gången, om tre och en halv timme kör vi igång. Önska mig lycka till? Och kika gärna förbi och säg hej någon av dagarna om du ändå ska till festivalen! ^^
| 3 tassavtryck |

Tällberg, part IV

Är ni redo för den sista (well, näst sista, jag har ju lovat att visa er hotellrummet också) bildbomben från Tällberg? Eller har ni hunnit tröttna på alla dessa naturbilder? I vilket fall som helst kommer den här så håll i hatten:
 
Jag fick som sagt lite tråkigt när vi satt där på bryggan så jag bestämde mig för att ta en promenad längs stranden. På höger sida om mig hade jag Siljan med alla sina småöar, på vänster sida hade jag en liten skog. Skogen kom för övrigt med det coolaste trädet i historien.
 
Jag stannade nog till och tog kort på precis allt jag fick syn på, det kändes som det när jag skulle redigera bilderna i alla fall, haha! Just de här två träden blev ett favoritmotiv en stund..
 
..Samma sak gällande vassen!
 
Vid det här laget hade David hunnit ikapp mig, och vi började långsamt gå tillbaka till resten av sällskapet.
 
Även nu passade jag på att fotografera det mesta, men hade jag visat upp precis alla bilder jag tog så hade vi aldrig blivit klara med dessa Tällberg-inlägg. Jag hoppas ni kan nöja er med enbart mina favoriter, fastän det ibland har varit jättesvårt att välja ut dem, haha. ^^
 
Vi kom hursomhelst tillbaka till bryggan och det var dags för Davids storebror att ta tåget hem, och medan David skjutsade honom till stationen passade de andra på att byta om för att a ett sista dopp i det ganska kalla vattnet. Själv stannade jag kvar på stranden, dels för att jag inte orkade byta om, och dels för att jag inte var bekväm med att lämna alla våra grejer utan uppsyn. 
 
När David kom tillbaka packade vi in allting i bilen och åkte hem igen. Klockan var runt två när vi steg in genom dörren och möttes av två katter som var väldigt glada över att vi äntligen var hemma igen. The end.
 
| 2 tassavtryck |