UppOchNer

De senaste veckorna har varit lite uppochner för min del: Jag har drabbats av förkylningen from hell och har bara kunnat jobba en halv dag under den här veckan, det har varit möten till höger och vänster och vi har fullt upp med att städa igenom både lägenheten och förrådet på vinden (vilket går sådär när man hostar och nyser precis hela tiden). I lördags åkte vi dessutom iväg med en massa gammalt skräp till soptippen och jag stukade långfingret i samband med att vi bar på en soffa som har stått i vårt förråd sedan vi flyttade in här för tre och ett halvt år sedan.
 
 
Ärligt talat hade jag gärna skippat allt vad sjukdomar heter, men allting annat som händer är faktiskt bara kul. För vi har (drum roll please) blivit med hus och kommer flytta i början på december! Vi vann budgivningen den sjunde september, kontraktet skrevs på i fredags, besiktningen gjordes i måndags (medan jag låg i koma hemma i soffan) och fotograferingen av vår lägenhet kommer ske redan i morgon eftermiddag. Allting går verkligen så himla fort, men jag är på samma gång så himla taggad! 
 
Som ni kanske kan förstå är jag även lite stressad eftersom det är en del att göra inför fotograferingen. Det tar tydligen ganska mycket tid och energi att packa flyttlådor med prydnadssaker och att styla om sitt hem. Who knew liksom? Dessutom släpade jag med mig David till stan för att köpa ljung att ha på balkongen, plus en stor plastblomma som just nu står i vardagsrumsfönstret eftersom jag vill att det ska se så fint och hemtrevligt ut som möjligt inför försäljningen.
 
Men för att sammanfatta det hela: Jag är sjuk, vi har köpt ett hus, vi ska sälja vår lägenhet och jag är taggad till tusen! Och nu ska jag försöka snygga  till det lite i bokhyllorna innan jag lägger mig och sover bort förkylningen i soffan, hej så länge! ^^
 
Så här fint kommer vi bo snart!
 
| Lämna ett tassavtryck! |

Nighty night.

Klockan är snart kvart i elva och det börjar egentligen bli dags att göra sig i ordning för att gå och lägga sig här hemma; jag har en lång dag framför mig i morgon, precis som hela den här veckan har varit lång och jag behöver min skönhetssömn om jag ska orka.
 
Det är verkligen så otroligt mycket att göra på jobbet just nu, och även om min chef säger att det inte finns någon anledning att stressa stannar jag ungefär två timmar längre än vanligt och redigerar bilder tills jag knappt kommer ihåg vad jag heter. Bilderna måste ju bli klara i tid trots allt och jag vill gärna ligga lite före i schemat om det är möjligt. Det känns bra att få så mycket gjort, och jag är alltid nöjd när jag kommer hem och försöker ta mig in genom ytterdörren som blockeras av två fluffiga bollar som hälsar mig välkommen tillbaka. 
 
Den här veckan är en lång sådan och nästa kommer vara likadan, om inte ännu längre. Men på fredag kommer jag i alla fall få åka hem tidigare från jobbet eftersom jag har ett litet möte inbokat på eftermiddagen, och om ni bara visste hur mycket jag längtar Fast mer om det senare, för jag gillar tydligen att retas när jag är sömnig. ^^
 
God natt!
| 2 tassavtryck |

friday.

 
Nästan varje vardagsmorgon går jag ner till Stationsgatan där jag ställer mig och väntar på bussen som ska ta mig till Djurås. "Du igen?? Jävlar vad du är ute och ränner!" skämtade busschauffören som redan har börjat känna igen mig. Jag skojar tillbaka och går och sätter mig med ett leende på läpparna. På sätet strax framför mig sitter samma medelåldersman som alltid sitter där. För att fördriva tiden på bussen spelar han som vanligt sitt mobil-spel. Bussen stannar på Djurås resestation och innan jag hoppar av vinkar jag hej då till chauffören som glatt vinkar tillbaka.
 
 
Jag jobbar på och redigerar bild efter bild efter bild. Tidspressen finns hela tiden där och det finns alltid mer jobb att göra. Alla bilder redigeras på liknande sätt, med små utmaningar här och var så att det inte blir tråkigt. Klassfoto efter klassfoto, och porträttbilder i överflöd. Att folk sedan kommer köpa bilder som just jag har fixat till känns ärligt talat lite overkligt, men det håller mig fokuserad. Det måste bli bra helt enkelt.
 
 
Veckorna bara flyger förbi och idag har jag avslutat min första månad hos Skolfoto Mitt. För en vecka sedan kändes det som om jag aldrig kommer vänja mig vid mina nya rutiner; igår tyckte helt plötsligt jag att det var världens mest naturliga grej. Så nu kanske jag kan börja blogga lite igen. Med lite tur sådär.
| 3 tassavtryck |